Allt och ingenting...

Nåt jag ofta funderat på är vart går gränsen? Vart går min gräns? Då tänker jag inte på gränsen för att göra galna saker för den är jag rätt säker över (tror jag he he). Nej gränsen för hur mycket man orkar med...vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och självdö... Nu vet jag att jag pallar otroligt mkt mer än vad som pågår nu men varför ska man behöva stå ut med en massa som andra ställer till med? Räcker det inte med att städa upp sin egen skit? Daa... Ok det får en ju verkligen att tänka på vad och hur man gör saker själv och det är kanske bra...eller det är ju såklart bra...men ibland så önskar jag att fler kunde göra det... Gudarna ska veta att jag inte har alla rätt men just nu känns det lite orättvist... Ja ja det löser sig sa han som sket i badkaret! Tur att det mesta är bra här i livet! Min lilla har precis somnat av utmattning. Hon har minsann varit ute o roat sig i kväll stumpan! Världens goaste tös...

Hmm nog med neg för en kväll...i morrn börjar jag städa i skiten och försöker lösa problemen...vissa problem tänker jag bara radera och sluta tänka på...

P&K